Genvägar

INTRODUKTION

Ajvideprojektet har utvecklats inom ramen för två andra tvärvetenskapliga forskningsprojekt, Arkeologiska Prospekteringsmetoder vid Arkeologiska Institutionen, Stockholms universitet (projektledare prof Göran Burenhult) och Projektet Gotlands Stenålder, Högskolan på Gotland (projektledare fil dr Inger Österholm). Projektets huvudmålsättning är att med omfattande tvärvetenskapliga och laborativa analyser rekonstruera och visualisera det levande samhället på Gotland för 5000 år sedan, med dess bebyggelsemönster, ekonomiska, sociala och religiösa system och kontaktnät runt Östersjön. Den gotländska stenålderns, och då inte minst den gropkeramiska traditionens bebyggelsemönster och eventuella säsongbosättningsmönster, liksom förhållandet mellan kust- och inlandsboplatser, har varit i stort sett okända. De i huvudsak kustbundna gropkeramiska gravfältens funktion och förhållande till boplatserna har på samma sätt varit okänd. Bristen på moderna, tvärvetenskapliga undersökningar har konserverat uppfattningen om statiska kulturgrupperingar på Gotland under stenåldern.

Ajvidelokalen i Eksta socken utgör på många sätt det klassiska nyckelhålet till en förståelse av den gotländska stenåldersproblematiken i sin helhet. Det forntida territoriet innefattar även den betydelsefulla lokalen Stora Förvar på Stora Karlsö. Äldre material från en lång rad andra gotländska stenåldersboplatser och gravfält är också integrerade i projektet.

Utgrävningarna på Ajvide har kunnat bedrivas i stor omfattning genom att lokalen använts som seminariegrävningsplats för fältkurserna vid Stockholms universitet, Högskolan på Gotland samt folkhögskolan i Hemse. Ajvideprojektet har hittills regenererat en doktorsavhandling (Österholm, I., 1989: Bosättningsmönstret på Gotland under stenåldern) samt ett femtiotal kandidat- och magisteruppsatser i arkeologi. Den ca 200 000 kvadratmeter stora lokalen uppvisar en kontinuerlig bosättning från mesolitisk tid och fram till mitten av bronsåldern, alltså under en period av ca 4000 år. Den mest intensiva brukningstiden synes dock ligga under yngre mellanneolitisk tid, ca 3000-2300 f Kr.

De arkeologiska undersökningarna på Ajvide utgör en av de största med avancerad metodik genomförda utgrävningarna av europeiska stenålderslokaler i modern tid. Hittills har omkring 2 000 kvadratmeter med en lagermäktighet av upp till en meters djup grävts ut och dokumenterats med modernaste fältteknik. Ajvideundersökningarna har sedan inledningen prioriterat utvecklingen av avancerad fältmetodik och användaridet av digital teknik för fjärranalys, dokumentation, kartering och landskapsrekonstruktion, liksom datoriserad registrering, analys, tolkning och visualisering av fyndmaterialet med hjälp av portabla datorer, totalstationer och digital fotografi. Fynddatabasen omfattar ca 7000 detaljregistrerade fynd och över en miljon övriga fynd, innefattande bl a ca 2 ton keramik och ca 3,5 ton djurben, bestående av främst säl, svin, fisk och sjötagel. Hittills utförda analyser av keramiken, bl a TCT (Thermal Colour Test) och porositetstester har t ex visat att keramiken i gravarna tekniskt sett är av en helt annan typ än den som påträffas i de omgivande kulturlagren, ett förhållande som i vidare bemärkelse kommer att få stor betydelse för tolkningen av funktionella och kronologiska liksom religiösa förhållanden under stenåldern på Gotland. Professor Göran Burenhult och fil dr Inger Österholm har lett utgrävningarna och drivit Ajvideprojektet sedan starten 1983.

GRAVFÄLTET

Det gropkeramiska gravfältet lokaliserades 1983 med hjälp av geo- eller markradarteknik, och fram till 2003 har 74 gravar undersökts, de flesta innehållande synnerligen välbevarade skelett av individer i alla åldrar: män, kvinnor och barn. Flera av gravarna utgörs av dubbel- eller trippelgravar, i flera fall innehållande en vuxen individ tillsammans med ett eller flera barn. Fördelningen av individer synes väl spegla ett komplett stenålderssamhälle.

Gravfältet, som kan visas vara anlagt senare än den gropkeramiska boplatsen i sig själv, uppvisar ett rituellt landskap med strikt organisation av gravarnas placering i en halvcirkel runt en öppen yta, i vars centrum en med palissad inhägnad kultplats med exceptionell fyndrikedom dokumenterats, både vad avser keramik, artefakter och djurbensmaterial. Omfattande system av stolphål av varierande utseende och storlek på gravfältet, kan vid den kommande databearbetningen sannolikt påvisas vara rester av plattformar, dödshus och hägnader.

Av de 14C-dateringar som hittills gjorts på människo- och djurben i gravarna framgår att gravfältets huvudsakliga brukningstid varit mellan 2750 och 2300 f Kr. Det har efterhand blivit tydligt att två olika gravriktningar förekommer på Ajvide, en nord-sydlig och en väst-östlig. Sannolikt är de väst-östliga den yngre av de två. I flera fall har gravar med denna riktning grävts så att de skurit av nord-sydliga gravar. Ett intressant faktum är att inte mindre än åtta av de hittills undersökta gravarna utgörs av cenotafer, dvs skengravar, som saknar gravlagda individer, men i vilka deponerats gravgåvor. Dessa "tomma" gravar har som regel samma form och storlek som de som innehåller ett eller flera skelett.

En annan betydelsefull iakttagelse på Ajvide är att nio av de gravlagda individerna saknar kranier. Några av de huvudlösa gravarna kan förklaras som resultatet av skador orsakade av sentida jordbruksarbeten, men noggranna mätningar av plogdjupet över gravfältet, liksom skelettens gravlägen, har visat att flera av de döda medvetet gravlagts utan huvuden.

Vidare har flera återbegravningar kunnat påvisas, alltså gravar med skelett som osteologiskt kunnat visas ha varit skeletterade på annan plats före depositionen i den slutgiltiga graven.

Studiet av aktivitetsytor och fördelningen av fyndmaterialen över boplats- och gravytor på Ajvide kommer att få utomordentlig betydelse för vår förståelse av resursutnyttjande och livsmönster under olika perioder av stenåldern, inte bara på Gotland, utan i Skandinavien i övrigt. Stenålderns kontakter med framför allt Baltikum, Åland och den svenska ostkusten är av central betydelse för projektet och för förståelsen av varuutbytessytem, spridning av idéer och sociala relationer.

De 74 välbevarade, undersökta gravarna på Ajvidelokalen utgör ett unikt källmaterial för ett studium av populationens storlek och sammansättning, kost- och näringsförhållanden, sjukdomsbild, skador, förslitningar, släktskapsförhållanden etc. Det framgrävda materialet möjliggör en paleo-social, antropologisk studie, inom vilken säsongsrelaterade ekonomiska system och livsstilar spelar en avgörande roll för tolkningen av sociala och rituella förhållanden under stenåldern.

MÅLSÄTTNINGAR

Huvudmålsättningen med projektet är att i ett vitt perspektiv försöka skapa en bild av människornas liv och Iivsvillkor. Ett flertal forskare, både inom human- och animalosteologin är involverade i projektet. Inom båda områdena har valts en något annorlunda utgångspunkt än vid tidigare analyser av gotländska benmaterial. Av tradition har exempelvis animalosteologin varit inriktad på undersökningen av försörjningsstrategier. Det bevarade djurbensmaterialet har i första hand ansetts representera matrester och analyserna har inriktats på kvantitativa skillnader mellan olika djurarter. Ofta är kontextuppgifter och övriga fyndsammanhang bristfälligt beaktade, vilket delvis beror på de använda undersökningsmetoderna. Målsättningarna inom Ajvideprojektet går mycket längre än att bara studera försörjningen; viktiga metodfrågor gäller benmaterialets representativitet med bl a beaktandet av kontextuella faktorer. En detaljerad tafonomisk studie, dvs en analys av vad som hänt benmaterialet efter det att det deponerats på platsen, intar en central roll i den övergripande tolkningen som möjliggörs genom den digitala dokumentationsmetodiken på Ajvide.

Den gemensamma målsättningen för samtliga delar av projektet är tolkningen av lokalens inre struktur (människor, sälar, svin, fisk och andra fyndkategorier, dateringar, kemiska analyser etc). En sammanvägning av de olika kategorierna avser att möjliggöra en tolkning av skillnaderna inom olika delar av lokalen. En stor fördel med den arkeoosteologiska delen av projektet är att de olika delprojekten relativt snabbt ger resultat inom sina respektive områden. På detta sätt kan resultaten under arbetets gång relateras till varandra och en kontinuerlig diskussion kan föras inom projektet.

Behovet av nya, omfattande och tvärvetenskapliga arkeologiska undersökningar, tillsammans med laborativa analyser och bruket av modern teknologi i avsikt att utvinna maximal information ur fyndmaterialen och deras fyndomständigheter, är mycket stort. I lika hög grad är ett gränsöverskridande tolkningssamarbete nödvändigt för att möjliggöra en trovärdig rekonstruktion av forntida livsformer, bl.a. med arkeoosteologisk, etnoarkeologisk, evolutionsmedicinsk och humanetologisk metodik.

Med denna totaltäckande analysform tar arkeologin en fastare grund för tolkningen av det arkeologiska källmaterialet och möjligheten att placera detta i sin samhällskontext. Samtidigt blir det också lättare att förklara forskningsresultaten och levandegöra den forntida människans livsmiljö, näringsfång, religiösa och ceremoniella liv. Gotland utgör som ö, med sin naturliga avgränsning, ett idealiskt studieområde, där riskerna att syntetiskt skapade gränsdragningar tvärs över etniska, sociala och ekonomiska system kan minimeras. Ön har dessutom en lång arkeologisk forskningshistoria med ett anmärkningsvärt rikt stenåldersmaterial.

TVÄRVETENSKAPLIGA ANALYSER

Samtliga dessa målsättningar kräver omfattande tvärvetenskapliga analyser, främst en osteologisk bearbetning av djurbensmaterialen och det mänskliga skelettmaterialet, liksom en bestämning av djurbenen även som eventuella indikatorer på offerhandlingar, särskilt i anslutning till gravområdet. De omfattande offerhandlingarna i gravarna, liksom i anslutning till gravfältets rituella landskap, kan ge en unik inblick i människornas rituella och ceremoniella liv.

Projektets uppläggning är starkt laborativ och analyserna kommer bl a att innefatta human- och animalosteologi, 14C-dateringar (AMS), dietrekonstruktioner, DNA-studier av skelettmaterialen (könsbestämnings- och släktskapskontroller), paleopatologiska analyser och spårämnesanalyser. Ett internationellt samarbete inom osteologi, humanetologi, evolutionsmedicin och etnoarkeologi har inletts, och resultaten kommer att få stor betydelse för vår kunskap om stenålderssamhällena i hela Nordvästeuropa.

Ajvideboplatsen är den första stenålderslokal på Gotland som undersökts med moderna arkeologiska fältmetoder. Det benmaterial som tillvaratagits är till omfång och bevaringsgrad unikt och vetenskapligt mycket värdefullt. Materialet erbjuder en möjlighet att utveckla och kontrollera arkeoosteologiska metoder både inom human- och animalosteologin. I de laborativa analyserna ingår miljöhistorisk analys och landskapsrekonstruktion samt analyser av det arkeologiska källmaterialet i övrigt, dvs främst keramik, sten och benartefakter, med funktionell tolkning med hjälp av bl a tillverknings- och slitspårsstudier.

Tyngdpunkten läggs vid ekonomiska, ekologiska, sociala, demografiska och religiösa förändringar. Förhållandet till samtida kulturgrupper runt Östersjöns kuster, liksom det norrländska kustbandet, är av central betydelse. Gotlands unika bevaringsgrad av benmaterial möjliggör en djupgående human- och animalosteologisk analys som saknar motstycke i övriga Norden. Inte mindre än fyra osteologer med olika specialinriktningar ingår därför i projektet.