Forskningsprojektet Kulturarvspolitik studerar kulturarv som historierekonstruktioner, utvalda av bestämda personer, i bestämda sammanhang för bestämda syften. Det som intresserar oss är inte kulturarv, utan just kulturarvspolitik, dvs att utifrån föreställningar om ett gemensamt förflutet och genom medvetet historieåterbruk erövra och utöva makt i offentliga sammanhang.
Det som står i fokus är idéer om det förflutna och hur det kan återanvändas, men ännu mer vilka som skapar och som hanterar dessa idéer, omsätter dem, erövrar makt genom dem. Centrala är också frågor kring hur idéerna om kulturarv kan relateras till andra samtida fenomen. Vi studerar kulturarvspolitik längs tre dimensioner - skapande, spridande och omsättande:
Skapande: Var och av vilka produceras idéer och föreställningar om kulturarv? Hur legitimeras och förankras dessa föreställningar? Vilka värden eller värderingar bygger idéer om kulturarv på och hur förhandlas, omarbetas, förändras dessa värden över tid? I denna dimension står maktfrågor i centrum. En utgångspunkt är ett bourdieuskt resonemang om kulturellt kapital, värden och värderingar.
Spridande: Hur sprids idéer om kulturarv, från vilka centra, längs vilka kanaler och genom vilka medier? Vilken betydelse har olika typer av gestaltningar för innebörden av begreppet kulturarv?
Omsättande: Hur omsätts och gestaltas idéer och värdering om kulturarv i konkret vardaglig praktik? Hur omprövas och förändras kulturarvsidéer i mötet med det vardagliga? Vilken betydelse har kulturarv för den enskilde individen och för grupper av olika slag, t.ex. som bas för lokala och regionala identitetsbyggen? Vilken betydelse har kulturarv för ekonomisk och regional utveckling?
Samtliga dessa tre dimensioner studeras utifrån en expressiv och en instrumentell aspekt, vad de studerade fenomenen säger och vad de gör.
 En utgångspunkt för våra studier är Gotland och Visby. Här finns en synnerligen rik produktion av kulturarv sedan mycket lång tid. Synen på de historiska lämningarna har ständigt omprövats och omförhandlats. Under det senaste decenniet har produktionen av kulturarv gått in i en ny fas, genom en medveten breddning, fördjupning och intensifiering, vilket bland annat har lett till tillkomsten av Hansestaden Visby, Sveriges sjätte världsarv. Genom världsarvs-utnämningen har bilden av Visby, liksom delar av själva staden, homogeniserats, givits ökad densitet och särprägel och därigenom antagit tydlig varuform. Som "Hansestaden" har Visby lanserats på en global världsarvsmarknad, som styrs av tre samspelande ekonomier. En är en monetär ekonomi som centrerar kring upplevelse- och kulturturism. Den andra är en symbolisk ekonomi som centrerar kring kulturellt kapital. Den tredje är en snabbt växande uppmärksamhetsekonomi, där valutan är synlighet och uppmärksamhet.1 Det är just samspelet mellan dessa ekonomier som står i fokus för vårt intresse:
Under vilka villkor kan symboliska värden transformeras till ekonomiska?
Under vilka villkor kan historiska lämningar fås att anta varuform som "kulturarv"?
På vilka sätt kan de kulturarvsobjekt som produceras göras synliga och föras ut på globala marknader?
Hur omprövas och förvandlas de utpekade kulturarvsobjekten under dessa processer?
Vilka vinster uppstår (ekonomiska, sociala, symboliska etc)?
Vilka kontrollerar processerna och vilka kan tillgodogöra sig vinsterna?
Vilken roll kan kulturarvsproduktion spela i en lokal eller regional ekonomi där traditionella försörjningsstrategier inte längre tycks räcka till?
1 Uppmärksamhetsekonomi, "attention economy" är en term myntad av Goldhaber för att beskriva hur Internet fungerar, men som fungerar bra också för att beskriva en global varumarknad för särpräglade kulturprodukter. http://www.well.com/user/mgoldh/natecnet.html
Klicka på den understrukna rubriken för att läsa mer.
|