Lennart Runesson Fil.dr, lektor i kulturgeografi
Peter Gillgren Fil.dr, lektor i konstvetenskap
Owe Ronström Fil.dr, docent i etnologi
Gunilla Hallin Adjunkt, arkeologi

Genomförande
_
Idén är alltså att ta ett första steg i skapandet av ett omfattande forskningsprojekt som kan pågå under förhållandevis lång tid och rymma många olika medverkande med olika inriktningar. Högskolan på Gotland, Sveriges yngsta och minsta högskola, är en expansiv och kreativ forskarmiljö, som erbjuder en unik möjlighet för nyskapande tvärvetenskapligt samarbete över ämnesgränser. Ett delsyfte med projektet är att skapa en bas för ett fungerande kontinuerligt tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare från olika ämnen och discipliner, inom högskolan på Gotland, såväl som med andra högskolor och universitet.

En väsentlig del av idén är att studenter på grund- och påbyggnadskurser i etnologi, kulturgeografi, arkeologi och konstvetenskap ska lockas att medverka i forskningsprojektet genom uppsats- eller projektarbeten på olika nivåer. Väsentligt är också att utgå från och bygga vidare på erfarenheter från kursen "Kulturarv och samhälle" som bedrivits i Visby sedan ht 1994. Därutöver avser vi att knyta projektet till det internationella nätverk av forskare som byggts upp som en del i det pågående forskningsprogrammet, "Folklore, Heritage politics, and Ethnic Diversity", som under ledning av etnologen professor Barbro Klein bedrivs från The Swedish Collegium for Advanced Study in Social Sciences (SCASSS) i Uppsala. Samarbete är också under planering med forskare vid Institutionen för Tematisk Utbildning och Forskning vid Campus Norrköping.

En utgångspunkt och ett konkret exempel för studierna är Visby och Gotland. Syftet är dock inte att producera en lokalstudie, utan att skapa underlag för ett större forskningsprogram som kan bidra till generella insikter om hur kulturarv som idé och praxis skapas, sprids och omsätts i dagens samhälle, samt vilka konsekvenser detta får socialt, kulturellt och ekonomiskt, för individer och grupper, lokalt och regionalt.

Under projekttiden genomförs kortkurser på olika nivåer för elever i de berörda ämnena, dessutom arrangeras gemensamma litteraturstudier, seminarier, konferenser och grupparbeten. Projektet leds av de fyra forskarna tillsammans. Utöver de gemensamma delarna genomför de fyra forskarna studier utifrån sina speciella ämnesinriktningar och intressen.

Delstudier
_
Hur Visby blev världsarv

Delstudien planeras handla om Visbys förvandling under det senaste decenniet, dess "medeltidisering". Genom ett medvetet genomfört restaureringsprogram har Visbys innerstad fått ett allt äldre utseende och därigenom tagit plats bland Sveriges mest postmoderna städer. I sin tur har detta lett till Visbys utnämning till "världsarvsstad". I ett första skede avser vi att genom intervjuer och arkivstudier dokumentera hur denna förvandling gått till, vilka som lanserat och genomfört idéerna, vilka värden idéerna bygger på, vilket motstånd och vilka konflikter som förvandlingen mött och hur dessa överkommits. I synnerhet kommer delstudien att fokusera på hur globalt spridda idéer om vad ett kulturarv/världsarv är och vilka kriterier som ett sådant bör uppfylla, översätts och iscensätts lokalt i Visby.

Portikhusets pizzeria i Visby innerstad, foto: Carina Johansson

Syftet är här att belysa vilka maktstrukturer som fått omvandlingen till stånd och hur utnämningen till världsarv förändrat Visby som kulturpolitisk scen. I ett nästa skede avser vi att genom konkreta fallstudier penetrera förvandlingens betydelser, innebörder och effekter för några utvalda befolkningskategorier.

Globalisering, gentrifiering och kulturarv
_
Bakgrund och Syfte

En del som blivit allt viktigare under de senaste åren, även internationellt, är olika sätt att bevara och framhäva kulturarvet. Denna globala trend slår igenom både på landsbygden och i staden. De nya landskap som formas bygger till stor del på en idé om platsens historia. Ett tidskede får stå som representant för ett äldre 'lyckligare samhälle och ett mer varierat landskap'. I marknadsföringen av Visby är det genomgående temat Hansestaden och därmed är det medeltiden som framhävs. Genom processen att komma igenom nålsögat för att bli ett världsarv blev Visby på några få år medeltidifierat på ett betydande sätt och medeltiden kom att inta en dominerande position på en rad olika områden. Detta får till följd att staden som vardagsmiljö kommer att förändras från en osorterad blandning av stilar, byggnadsmiljöer mm. till att få en förhållandevis monoton karaktär.
Syftet är att genomföra två studier över vårt sätt att skapa och konsumera kulturarv. Vad blir kulturarv och hur förhåller sig detta till andra delar av historien. På vilket sätt kan detta omsättas till kapital med koppling till 'attention economy'. Studien kommer att genomföras både i Visby och på andra platser som finns på Världsarvslistan.

Första delstudien

Delstudien handlar om 'gentrifieringen' i Visby, samt om att ge en befolkningsmässig och bebyggelsemässig bakgrund till andra och vidare frågor om Visby som världsarvsstad. Gentrifiering avser en förändring i den bebyggda miljön som medför att äldre citynära områden - ofta arbetarklass eller småfolksområden - utsätts för genomgripande sanering och renovering där bättre bemedlade grupper är drivande och tar över. Resultatet är att de tidigare invånarna får flytta och att områdets status höjs. Först studeras befolkningsförändringar i Visby från 1950 och framåt. Vilka flyttar ut, vilka flyttar in, vilka bor innanför muren och vilka bor utanför (ålder, kön, yrke, inkomst, födelseort). Om förändringarna ska kunna beskrivas som gentrifiering borde medelklassen vara drivande. Stämmer det? I så fall, hur avspeglas det i den bebyggda miljön? Därefter studeras förändringar i bebyggelse, bestånd, markvärden, kommersiella lokaler, lägenheter och rent-gap teorin. Hypotesen är att 'medeltidifieringen' av Visby är en del av en globalisering och att denna får en mycket tydlig särart i Visby genom gentrifieringen.
Det empiriska materialet måste beställas från SCB och Lantmäteriet och syftar till att klargöra vilka grupper som efter kriget har blivit dominerande i Visby innerstad. Studien har en sådan detaljeringsgrad att kostnaden för datamaterialet blir förhållandevis högt, men har också ett stort förklaringsvärde. Inte minst därigenom att vi, för första gången, kan fastställa eller en gång för alla förkasta; att det inte bor några gotlänningar innanför muren utan det är inflyttade fastlänningar som har råd att antingen var fast boende eller har fastigheter för sommarboende.

Andra delstudien

Vi har i staden ett antal globala trender som sammanstrålar i tid och rum. De globala trenderna är; en ekonomisk-, en kulturell- och en politisk globalisering. Den ekonomiska globaliseringen är den som oftast får definiera globaliseringen, där kapital rör sig nästan friktionsfritt över hela världen och där de globala storstäderna blir kommandocentraler för ett allt mindre antal storföretag. Inte bara kapital utan också arbetstillfällen flyttas och kommer dessutom att förändras i sitt innehåll vilket kommer att forma nya landskap. Detta får bl a till följd att vi upplever en pånyttfödelse av våra innerstäder som i sin tur leder till gentrifiering och en 'creative destruction'.
Vi har en kulturell globalisering där mångfalden både ökar och minskar beroende på vår utgångspunkt. Genom att samma varor och trender finns på ett stort antal platser samtidigt kan det hävdas att mångfalden minskar, vi lyssnar på samma musik, ser på samma filmer, läser samma litteratur och dricker samma läsk. Men på den enskilda platsen kan mångfalden öka med nya produkter som kommer in och används på ett unikt platsspecifikt sätt och inlemmas i en helt ny kontext. Två andra viktiga trender inom kulturglobaliseringen är idén om temastaden som skapare av en egen image och att kulturarvets betydelse blivit allt viktigare. Detta är vad Disney's försöker åstadkomma när de återskapar det goda livet från en svunnen tid, en tillvaro som aldrig har existerat i verkligheten. Det är blott en idé om det goda livet som det kunde tänkas vara i koncentrerad form när inget ovidkommande tillåts störa. Som A.M Stern en av styrelseledamöterna i Walt Disney's uttrycker det "(we) has taught Americans a lot of what they're missing in their urban life". Disney använder den del av det amerikanska kulturarvet som är tillgängligt och enligt dem är godtagbara sociala koder. Detta sammantaget kommer att förändra staden på en rad olika nivåer
Av det som räknas till kulturarvet utgör de arkeologiska lämningarna en viktig del och de blir därför betydelsefulla i formandet av en kollektiv identitet. För varje ny nation som vill skapa sitt förflutna är arkeologi och historia ämnesområden som står högt i kurs och de vetenskapliga och litterära konventioner som råder inom disciplinerna tar man då till sig. Över hela världen utbildas arkeologer i stort sett på samma sätt; materialet analyseras på samma sätt, samma nationella antikvariska myndighetsstrukturer skapas; där en viktig del är att bevara och presentera vissa utvalda arkeologiska lämningar och monument för den breda allmänheten. Ironiskt nog, även om regionala historiska traditioner var skilda från början eller moderna nationella identiteter är i konflikt, så döljs de genom strukturellt lika narrationer; för i arkeologiens känslomässiga kraft ligger att den kan länkas till en speciell guldålder i det förflutna. Även om det rör ett enskilt land, en nation eller en region, så kräver den arkeologiska standardberättelsen att en speciell tidsepok identifieras, blir framhävd som högstående, tidlös och länkad till nutiden genom en lång period av ignorans eller total tystnad.

Bostadshus på Klinttorget med en senare uppförd trappstegsgavel. Foto: Lennart Runesson

Ett exempel är medeltidens 'renässans' som tydligt kan märkas i Visby. Medeltiden används numera till bristningsgränsen i marknadsföringen av staden vilket har förstärkts då Visby 1994 upptogs på Världsarvslistan. Idag är det många som förknippar Visby med de medeltida stadsdelarna. Ringmuren och ruinerna fridlystes 1805 och så sakta började medvetandet om monumentens betydelse för turismen att ta form. Idag utgör de också kulisser för Medeltidsveckan som startade 1983 i folkbildande syfte för att upplysa om att den "mörka" medeltiden inte var så mörk, framför allt inte i Visby. Ett annat syfte har också varit att förlänga den korta, intensiva turistsäsongen. Något som framhålls är att Medeltidsveckans alla aktiviteter vilar på arkeologiskt och historiskt källmaterial som legitimerar att den historia som berättas är den 'sanna' historien, vilket placeringen på Världsarvslistan ger ytterligare legitimitet åt. Det innebär i allt väsentligt en högre abstraktionsgrad av staden och att mer konkreta relationer kommer att brytas ner. Milieux de memoire förbyts mot lieux de memoire - konkreta minnesmiljöer får ge vika för minnesplatser och därmed för 'pastich', 'fiction' och 'genuine fake' i välkänd postmodern anda.
I de nya baltiska staterna har huvudstädernas innerstadskärnor hamnat på Världsarvslistan. Vilken historia har man där valt att lyfta fram? Finns det någon "Guldålder" som man anser dolts tidigare eller kanske under den Sovjetiska ockupationen som man nu vill synliggöra? Hur hanteras och används världsarvsutmärkelsen i de baltiska städerna? Det kunde vara fruktbart att jämföra hur man i dessa städer lyft fram en del av sin historia med hur man gjort i Visby, allrahelst med tanke på de historiska likheter och kontakter som tidigare funnits städerna emellan. Studien syftar till att jämföra på vilket sätt UNESCO´S Världsarvslista har påverkat vilken historisk epok som lyfts fram, på vilket sätt detta genomförs och hur man förhåller sig till andra historiska tidsperioder och till världsarvsutmärkelsen. Det finns redan etablerade kontakter med Novgorod, Tallin, Vilnius, Riga och Tomar.

Reception av kulturarvet

Delstudien avser att undersöka receptionen av kulturarvet utifrån framför allt konstmuseernas utställningsverksamhet.

Utgångspunkten är att varje estetiskt gestaltat objekt implicerar ett visst sorts betraktande, en betraktarroll som den enskilde betraktaren har att förhålla sig till. Detta gäller enskilda konstverk, hela miljöer och i hög grad konstmuseets estetiska helhetsverkan. Länge har humanvetenskaperna intresserat sig för de enskilda objekt som konstituerar vårt kulturarv. I andra hand har intresset vänts mot de konstnärer och hantverkare som producerat dessa konstföremål. Sedan 1980-talet har även olika former av receptionsanalys och 'blick'-teori tilldragit sig ett stort intresse. Presentationen av konstföremål på gallerier, museer eller i den akademiska världen har genom dessa studier visat sig vara väl så betydelsefull för vår förståelse och uppskattning av dessa som föremålen 'i sig'.

  Bildstenshallen Gotlands Fornsal,  foto: Carina Johansson